41, 42. Balansgång på kanten till vanvettsvulkanen.

Strax före infernot.

Efter.

Nåtmassa måste, ärligt, vara något som de importerar från helvetet.
Den är svart, svindyr och rinnande. Och den fastnar Ö.VER.ALLT.

Nåtmassa i hela ansiktet, nacken, över hela byxorna och tröjan.
Allt var fläckigt, förutom händerna.
De var helt svarta.

Nåtmassa i örat, på mobilen, på skorna.
Och överallt på däcket, förutom förstås i själva nåtrännorna.

För när man knäat fram på fördäck långsamt långsamt, och tutat i den djävulska smeten ränna upp och ränna ner i 8 timmar, och dagen efter, glad att det är över, dragit bort all skyddstejp för att inspektera.
Då märker man att det var typ 30 ställen som man missade.

Så man tar på sig knäskydden igen, skyddstejpar igen, och laddar pistolen igen. I defy you, allvarligt, gör om det fyra dagar i följd utan att förlora förståndet, gör det.
Jag gjorde det inte.

Läget annars? Hur ser det ut inför den 5 maj?

Jorå. Det KAN gå. Det finns en teoretisk chans.
Om linoljespacklet och nåten torkar på max 3 dagar
(det står 7 dagar på förpackningen),
om slipningen av hela båten går på 2 dagar (mot tidigare beräknade 2 veckor),
om nåtmassan inte flyter ut när jag fernissar
(som det ofta sägs att den ofta gör),
om det inte blir väderomslag så att fernissan grumlas,
om primern fäster på den linoljade botten,
om båthuset går att ta ner på en kväll (det tog ju 2 månader att bygga).

Då ligger vi i sjön nästa lördag.